mer än ett år sen du åkte, var du tvungen att åka till usa & plugga? i början tänkte jag att ett år går väl snabbt. ett år gick men du kom inte hem, du ville stanna kvar ett år till. i höst är det två år sen j ag såg dig. jag kommer ihåg den tidiga morgonen du åkte så väl. jag vaknade av att du bärde ner väskorna ner för trappan. jag gick upp & såg dig, mamma & din kompis som skulle skjusa dig till arlanda. jag satte mig i trappan & just då kände jag ingenting. det sista jag gjorde innan du gick ut ur dörren, var att ge dig en bamsekram. just då insåg jag inte att jag inte skulle se dig på ett väldigt långt tag. när ni åkt började verkligheten komma, jag skulle ju inte få se dig på länge. jag gick in på mitt rum & kände hur tårarna började komma. vi är kanske inte så tajta som dom flesta syskon, vi kanske har bråkat mer på sistonde, även om du inte saknar mig, saknar jag dig .ju längre du har varit borta har jag insett att jag behöver dig i mitt liv. du är en stor del av mig, jag har växt upp med dig & när du inte är här är en stor del av mig inte här. jag blir tårögd när jag kollar på foton på dig, faktiskt. efter så lång tid inser jag att det inte funkar utan dig. jag vet att saker & ting skulle bli så mycket bättre om du var här. jag saknar dig för mycket. så vad som än händer, om du kommer hem eller inte, älskar jag dig enormt. även om vi pratar i telefon då & då, så känns det ju att veta att du är så långt borta. jag menar.. det finns så mycket jag vill säga till dig, men blir inte samma sak att säga det på telefon precis. jag vill att du kommer hem snart. vill så gärna komma & hälsa på dig som dom flesta gör. jag ser plan komma & försvinna på himelen & tänker på att något av det planet kan ta mig till dig. kom hem snart,kom hem i sommar som du sagt. snälla säg inte att du stannar ännu ett år, vet inte om jag skulle klara det. älskar dig storasyster!