jag vet inte vad det är med mig, jag är som ett nervvrak men vet inte varför. klumpen sitter kvar i hjärtat och gråten sitter i halsen, men varför? sånt här är så jobbigt. pricken över i:et är all deppmusik som spelas överrallt.
egentligen tror jag att jag vet vad felet är - jag vill bara inte erkänna det. vågar faktiskt inte säga det här av någon anledning. men jag är inte van vid sånt här, vet inte vad jag ska ta mig till.