Har ni nångång kännt att ni måste ha bra, eller kanske bättre betyg än vad ni har bara för att familj och släkt förväntar sig det? Så har jag kännt sen 8an och har hållt i sig. Anledningen tror jag är min syster, som va mvg barnet och satt och pluggade hela tiden. Jag har verkligen inte alla mvg, inte ens alla vg och jag kan inte göra bättre än så. Senast idag fick jag frågan av en i släkten hur det gick i skolan, vilken linje jag sökt och sen såklart: "men det är väl klart att du kommer in där, du har väl nästan alla mvg, kanske nått vg?". vad ska man säga, jag blir fan sårad när jag får höra sånt. Pricken över i:et får jag hela tiden höra "men du kan väl be din storasyster om hjälp, hon är jättebra i det här", javisst jag vill gärna känna mig mer som en total looser, än vad jag redan känner mig. Bara för det gått så bra för henne har jag allt för stora förhoppningar på mig själv att jag ska ha minst lika bra.
sanningen är att jag har aldrig tyckt om skolan. Eller jo visst, i lågstadiet och mellanstadiet när allting va en dans på rosor. I högstadiet kom taggarna måste jag säga, har varit så jävla skoltrött sen 8an då all betygspress kom.

Jag kan inte vara någon annan än mig själv! /m